It was like food for all of my senses.
Jag sitter här helt halv död, känner ingenting just nu så jag vet inte om jag ska tillägga något här eftersom det inte är mycket att tillägga helt enkelt. Känner för att skriva, känner för att få en känd blogg, känner för att shoppa, känner för att äta. Jag måste sluta - helt enkelt. Jag måste stanna upp, andas in och säga "stopp". Jag verken vill, behöver eller kan få mer än vad jag redan har. Jag vet inte vad det är som gör att min hjärna är stopp på replay och spelar upp "vill ha" om och om igen. Jag såg en video förut idag, en video som spelades in för två år sen och tänkte "vad smal jag var" - tittar sedan på mina nuvarande lår, mage, armar och känner mig så otroligt dålig. Varför klarar jag inte av det som nästan alla klarar av?
Jag har inte räknat ens hur många gånger jag sagt eller tänkt: Imorgon ska jag inte äta någonting i skolan
Bara för att sätta stopp, men när det kommer till saken så kan jag inte säga stopp - " äh en portion till, bara idag " och kommer hem med ett dåligt själv förtroende och dubbelt så mycket kalorier i mig än vad jag hade för bara några timmar sen. Jag köper kläder och andra saker för att må bättre, istället för att göra någonting åt det där mullet som tittar fram varje gång jag ser mig i speglen. Jag köper något som ser bra ut på mig istället för att få saker att passa och se bra ut på mig. Istället för att ta ställning så köper jag saker för att må bra.
Jag vet inte varför det blev ett inlägg med massa känslor nu, det var inte tänkt så från början men jag antar att de känslorna ville bli avskrivna någon stans, så det blev helt enkelt första bästa stället. Min blogg.
Jag hoppas det inte stör er att jag skriver nedlåtande texter, det kan uppfattas som störande och provocerande eftersom vissa som skriver av sig kan uppfattas som attentionwhores. Jag hoppas däremot att jag inte gör det.
Kommentarer
Postat av: amanda jensen
Cassi, du ska inte tänka så!
Jag tycker att du verkligen har en jättefin kropp, och det är inget jag bara säger. Du är alldeles lagom lång, alldeles lagom smal & sjukligt söt. Jag tycker det är jobbigt att alla som verkligen är supervackra människor ska må dåligt över sina kroppar, kanske är det en förbannelse? Alla vackra ser sig som fula, & alla fula som vackra?
Nej, du är superfin & ska inte bry dig om de där extra kalorierna. Du ska äta vad fan du vill,& hur mycket du vill - för du är vacker ändå!
Trackback
