Ibland tar man saker för givet, och tillslut glömmer dem. Men det underbara med det är att återuppleva det man glömt. I början av ett förhållande då man smsar och säger ömma ord till varandra i både text och verklighet all the time, så underbart men så underskattat. För efter ett tag så glömmer man bort dem små söta sakerna och börjar bli van vid varann, man vet att "han/hon älskar mig" punkt. Man tänker inte längre, man tänker knappt alls. Utan när man väl har personen och vet att den alltid kommer att vara dig trogen, stötta dig, älska dig föralltid, Då glömmer man bort allt detta små söta som kan få vem som helst att bli så otroligt varm i hjärtat. Olle och jag har varit tillsammans i 20 månader, ett år och 8 månader - snart två år. Och då är man van, då tänker man inte på att skriva varenda dag "jag älskar dig, jag saknar dig" och sådanna ord, efter ett tag i förhållandet slutar man (inte alla par) med det, bara sådär. Men nyss fick jag ett sms " Miss u ". Bara det gör mig så glad, att bara veta att han tänker på mig just nu, i den sekund jag fick smset. Jag vet inte hur det är i andra förhållanden, ni kanske gullar 24/7 - what do I know ?

Men det bästa med att inte vara "gulliga " mot varandra hela tiden är att man uppskattar de små stunderna då han kysser mig på pannan, säger att han saknar mig, ringer mig och frågar om jag somnat - alla de sakerna som kanske de flesta par tar som vardagsmat. Jag kan hata kärlek ibland, jag kan bli avunsjuk, orolig, ledsen, arg, sur, känna mig bortglömd. Men det kvittar vad jag än är -sur, arg, ledsen. Om jag får en liten kyss på pannan, ett sött sms, eller en mening - tre ord. Det får mig att smälta direkt och bara tänka på nuet, allt försvinner runt om kring. Alla känslor stelnar och den ända känslan man känner är hur underbart det är. Det är precis så det ska vara, och jag tror det är det som gör att Olle och jag har klarat oss så länge. Jag kan hata kärlek med hela mitt hjärta, jag kanske hatar det imorgon, om någon timme - men just i denna sekund så älskar jag det.